I en ny studie av Malin Schaar Johansson och kollegor vid Skånes universitetssjukhus undersöktes vilka faktorer som var sammankopplade med en tillräcklig velofarynxfunktion (förmåga att med hjälp av mjuka gommen och väggarna i svalget sluta passagen mellan munnen och näsan) för barn med gomspalt med/utan läpp-/käkspalt vid tio års ålder. Man undersökte också hur velofarynxfunktionen utvecklades över tid, från fem till tio års ålder.
Resultaten visade att det var mindre sannolikt att barn med tillkommande missbildningar eller syndrom skulle ha en tillräcklig velofarynxfunktion utan att också ha fått någon sekundär talförbättrande operation, än för barn utan tillkommande missbildningar eller syndrom. Barn som hade fått gomspalten sluten efter 25 månaders ålder eller i mer än ett steg hade också lägre sannolikhet för tillräcklig velofarynxfunktion, men det skulle kunna förklaras av att de som grupp hade svårare spalter. Vid fem års ålder hade 85 % av barnen tillräcklig velofarynxfunktion och vid tio års ålder var motsvarande siffra 93 %.
Studien baserades på data från LKG (läpp- käk- och/eller gomspalt)-registret.
